Definition fattigdom..

Publicerad 2014-02-17 23:40:55 i Allmänt,

Fattigdom, vad är det egentligen? Är det att vara så pass fattig att du knappt kan ge dina barn en tallrik ris om dagen? Att skorna du har på fötterna är så gamla och utslitna att tårna sticker fram ur tyget? Att de lakan du sover i aldrig blivit tvättade? Att man som nio åring aldrig borstat tänderna för att föräldrarna är för fattiga för att köpa tandborste? Att aldrig ha lunch med sig till skolan? Att aldrig firat sin födelsedag? Att varje dag efter skolan gå till gården för att arbeta?
 
Fattigdom?! - Är det att ha bott på en plats ett tag men knappt hälsat på grannarna? Att sitta ensam på julafton? att kunna köpa vad man vill i affären men äta maten själv? Att oroa sig för om barnen ska lämna in en på  ålderdomshem när man blir gammal? Att bli besviken över att man får en iphone 4 istället för en iphone 5 i present? 
 
Är det att hela klassen (35 elever) tjuter av glädje för att de får som present dela på EN pennvässare?
Är det att som 10-åring börja gråta för att han fått sin första present i sitt liv?
Är det att bli glad över att få en övergiven petflaska för att kunna fylla den med vatten att dricka?
Är det för att lärarinnan (ca 50år) får ett par begaganade läsglasögon och blir stum i minuter av lycka?
 
Vill man överleva här MÅSTE man hjälpa varandra.. Dör någon kommer alla människor som bor i närheten till begravningen och hjälper den avlidnas familj. Har 1/5 barn med sig lunch till skolan så ser du skeden med mat i alla av de 5 barnens munnar. Vill du äta hos din vän behöver du ingen inbjudan. Om föräldrarna dör tar släkten, även om den är avlägsen, hand om barnen..
 
"Vårat" samhälle har mycket att lära...
 
De senaste dagarna har som vanligt varit fulla av aktiviteter. Eftersom jag är den enda volontären samt "vita" personen i byn vill gärna alla skolor och förskolor ha mig på besök. Har försökt besöka så många som möjligt och samtidigt lämnat över gåvor.
 
Här är jag i en av Tatums Nurserys Schools och delar ut leksaker från sverige.
Alla barnen fick även kläder från barnen i Sverige.
 
På eftermiddagen besökte vi fängelset i Kumbo. Tack vare en styrelsemedlem för ACOHOF som jobbar som advokat fick vi tillstånd att besöka fängelset. Vi hade med oss sk. "Crocks" (tofflor) som ACOHOF skänkte och jag köpte med mig 50kg ris.
Här står vi framför ca 60-70 fångar och presenterar oss själva (det var förbjudet att kort på fångarna) och förklarar varför vi är där. Fångarna välkomnade oss genom sång och bön, en minst sagt annorlunda upplevelse. I fängelset finns det både dömda och de som är i väntan på sin dom/frigivelse.
Fängelsechefen i röd tröja.
 
På eftermiddagen hann jag även med ett besök till ytterligare en skola i Tatum, GS Tatum. Här undervisar lärarna mig om kartan och historian kring Kameruns uppdelning av Franco- & Anglofon.
 
Jag & Gilbert (som gav mig Plantain) står och diskuterar.
Och de visar mig runt skolområdet. Jag får lära mig att det är kamerunsk lag på att alla skolor (med undantag för de som är mitt i storstäderna) ska ha en egen gård där eleverna får lära sig om jordbuk eftersom det har och är än idag majoritetens levebröd.
 
 
Efter kyrkan i söndags följde denna kvinna med mig upp till "kontoret" och tog emot ett par av min morfars gamla läsglasögon.
 
Kommer ni ihåg att jag hade en insamling för de tre barn med muskulär sjukdom? Har redan visat er bilder från två av besöken. Nedan kommer det tredje besöket. Nadesh är 27år gammal och föddes med sjukdomen. Från tidig ålder tog hennes morfar o mormor hand om henne. Morfarn berättade att folk hade rått honom till att lämna Nadesh (som då bara var ett spädbarn) vid floden. Om hon var borta nästa dag betydde det att hon var en häxa och därför såg ut som hon gjorde. Han svarade: Ni har hundar som ni ger mat och behandlar som era vänner och jag ska låta mitt barn, en människa, drukna vid floden. Det är verkligen hjärtskärande vilken ondska och okunskap som finns i världen.
Här ser ni hur delar av huset ser ut.
Nadesh, mormorn, jag & reportern från radiostationen som följde med.
Såhär såg Nadesh säng ut när vi flyttade på henne och skulle byta madrass. Ovärdigt!
 
I området finns det en hel hjord av barn. Hade köpt med mig kakor och godis till dem. Även lite smycken för barn & ritblock som samlats in i sverige.
Uppackning av gåvor till Nadesh. Madrass, nya lakan, kudde, radio, 25kg ris, 5l olja, pasta, tvål, mat osv. Träffade en av lärarna idag som berättade att mormorn varit sjuk under en längre tid. De besökte sjukhuset för att kolla upp orsaken och läkaren sa att det berodde på svält. Imorse hade läraren varit förbi huset på morgonen och alla hade fått frukost för första gången på länge, ris....

Måste visa en bild på hur man dricker vattnet från en vattenkälla, här är Mr Afoni, grundaren av ACOHOF som visar mig hur man med hjälp av blad formar en kopp. Man tar vad man har..
 
 
 
Det är inte bara på "Plattan" man kan finna riktigt originella personer... Här är en man från Kumbo som, enligt honom, "försvarar" presidenten med hjälp av bla. en leksakspistol.
 
Sista dagen för mig i Tatum imorgon, det är med sorg i hjärtat jag lämnar denna by som blivit mitt andra hem..
 
Gonatt <3
 

Kommentarer

Postat av: Nancy

Publicerad 2014-02-20 00:02:16

Vicko, det har varit fantastiskt och inspirerande att följa din resa. Vilken glädje och vilket hopp du har givit väldigt många familjer. I morgon ska Emy hålla föredrag för sin klass och berätta om ditt uppdrag och livet Kamerun. Mycket bra erfarenhet och kunskap även för oss som följt dig, inte minst för barnen som ser att deras kläder och leksaker kommer till stor glädje där de behövs. Vi längtar efter dig. Välkommen hem igen.
Stor kram N

Postat av: Fina ord Vicko! Rätt!!

Publicerad 2014-02-20 23:15:51

Underbar läsning!

Postat av: Stina

Publicerad 2014-02-20 23:16:44

Det var jag som skrev ovan!!

Postat av: Stina

Publicerad 2014-02-21 11:11:15

Förstår det måste kännas jobbigt du vill ju bidra mer!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Presentation av projekt

Min profilbild

Följ med mig på min resa; ett personligt uppdrag att hjälpa föräldralösa och underprivilegierade barn i Kamerun till att få rätten att gå i skolan. Genom socialt, mentalt och ekonomiskt stöd kommer jag att uppmuntra barnen till att nå sina drömmar. I det är utbildning ett steg i rätt riktning för en ljusare framtid. Följ med mig på en resa fylld av upplevelser, glädje, vänskap, ny kunskap och möten med nya människor.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela