Nya Perspektiv..
Roligt att höra att så många följer min resa, tack för alla peppande ord ni ger mig! Det stärker mig <3 Dagarna här är som sagt intensiva och ibland rätt tuffa med tanke allt jag får se och uppleva. Men min förhoppning är att fler kan bli inspirerade att hjälpa underprivilegierade och föräldralösa barn - för du gör faktiskt skillnad!
Förra veckan dog en ung kvinna i byn när hon skulle förlösa sitt andra barn. Pappan till barnet är frånvarande och mamman till barnet (som varit föräldralös) har ingen nära familj. Än så länge vet jag inte vem som ska ta hand om barnen. Verkligen sorgligt. Inte en helt ovanlig händelse här..
ibörjan av veckan besökte vi två Nursery Schools där barnen är mellan 2-5år gamla och en Primary School. Vi hade med oss leksaker som samlats in i Sverige. Barnen har inga leksaker och var överlyckliga över alla gåvor.
Uppackning av leksaker till barnen i CBC (Cameroon baptist Convention).
Glada barn!!!
Besök i CBC Primary School. Uppmuntrar barnen och pratar om hur viktigt utbildning är för en bättre framtid. Av ca 30 elever i varje klass (3 klasser) har ca 2-3st råd med en lärobok. Detta medöfr att det blir väldigt svårt för läraren att lära ut. Förhoppningsvis kan jag köpa in några extra läroböcker till skolan.
Uppbackning av gåvor till Chatolic Nursery School. (Mamma känner du igen papegojan?)
Uppskattad Improviserad teatersketch.
Första gången barnen ser en leksaksbil röra på sig automatiskt. STOR uppståndelse!
Häromdagen besökte vi en ”Fon”, en högt uppsatt man som enligt tradition ger sin välsignelse till olika människor som besöker hans ”Palace”. Han har 30 fruar och säkert dubbelt så många barn. Dessa barn lever med sina mammor i små rum där de både sover och lagar mat (över öppen eld såklart). I Kamerun är det inte ovanligt att ha fler fruar men båda parter måste vara överens om äktenskapet (Polygami eller monogami). Vi tog med oss en hel del leksakeroch kläder till barnen från insamlingen i Sverige. Hade även med mig min morfars läsglasögon som en äldre herre fick.
Ny snygg skjorta till mannen och regnjacka till pojken. När mannen fick skjortan kom han fram till mig och sa "Before i was dirty now you made me clean, Thank you!" (Dwayne - här är skjortan!)
Nya skor till pojken
Fonens alla barn och de som "jobbar" där.
Alla barnen och jag. (Haddy - ser du gossedjuret i mitten? Känner du igen det?.. <3)
När en person dör här celebrerar man den bortgångnas liv med dans och sång. Ingen familj ska behöva ta hand om begravningen ensam utan folk kommer och hjälper till även fast de inte kände den bortgångna personen. Man gräver en stor grav och sänker ned kistan och sedan fyller man på stegvis med sand. Vid varje påfyllning dansar så många män som får plats i graven och trycker ned sanden successivt. En positiv och fin upplevelse.
Folk hjälper till att gräva graven.
Männen dansar på graven och jag lyckas få en bra plats att filma allt.
Igår och idag var jag i Kumbo och besökte det andra ACOHOF (Afoni Children of hope foundation) kontoret. Efter Bamenda är Kumbo den största storstaden närmst Tatum. ACOHOFs främsta uppgift är att stödja föräldrarösa och underprivilegierade barn. De för register över de utsatta och hjälper dem med mat, gåvor och annan support när de kan. Vi hade en lista över 13 familjer som vi besökte som verkligen behöver all hjälp de kan få.Tack vare donationer från snälla vänner i Sverige så köpte jag 100kg ris, ”savon” (tvål) och tandborstar till familjerna. Som ni ser på bilderna är ofta pappan frånvarande. Barn som är handikappade kan ibland bli "gömda" i hemmet av familjen. Många runtomkring vet inte äns om att de existerar, detta för att familjen skäms. Verkligen hemskt!
100kg ris!
"Savon" - Tvål till att kunna tvätta sig och tvätta kläder med.
Den här pojken har en muskulär sjukdom som bara blivit värre och värre, Han kan inte röra på sig över huvudtaget. Hans mamma är och jobbar på "farmen" för att kunna försörja dem båda så när hon är borta (vilket är hela dagen) får han varken mat eller dryck. Han ligger bara i sängen och stirrar. Man finner inga ord..
Ris och tvål som ges ut till tjejerna. Mamman är (som vanligt) på "farmen" och jobbar för att kunna försörja familjen.
Titta på världens vackraste leende. Här är någon att beundra -Romeo, han har också en muskulär sjukdom som gör honom orörlig. Ändå har han det finaste leendet på sina läppar. Bredvid honom är hans småsyskon som håller honom sällskap, Mamman är på "farmen" och jobbar.
Flickan kan inte gå utan blir buren av sin mamma varje dag till skolan. Mamman är och jobbar på "farmen".
Tvillingar och ett syskon, mamman väntar sitt fjärde barn.
Mormor och barnbarn.
ACOHOF teamet och en mamma med sina barn.
Min kollega Divine och barn som mottagit ris och tandborstar.
Jag har lärt känna en gullig tjej här som är i min ålder, ibland på morgonen innan hon går till skolan knackar hon på min dörr för att säga god morgon och önska mig en bra dag. Så gullig! Hon berättade om sin vardag för mig; 04.00 vaknar hon varje morgon, studerar 2h och efter det städar hon huset. 07.00 går hon till skolan som börjar kl 08.00. Där studerar hon till kl 18.00, efter det går hon hem för att hjälpa till att laga middag, diska och sen vila en liten för att hämta kraft för att studera 1h till. Kl 09.00 går hon och lägger sig. Så -nästa gång du tycker att det är jobbigt att studera kan du tänka på henne... För att kunna tjäna lite extra pengar så syr hon åt folk, i helgen ska vi till marknaden för att köpa riktigt färgglatt afrikanskt tyg och så ska hon få sy en klänning åt mig :)
Avslutar det här inlägget med en liten hälsning till min kära syster,..Imorgon ska jag vara i skolan igen. Ena lärarinnan ringde mig idag för att säga att hon saknade mig de två dagar jag nu varit borta i Kumbo, Det börjar kännas lite som hemma nu.,Jag kör själv här, trots obefintliga vägar och börjar lära mig det lokala språket. Kamerurerna blir lika förvånade varje gång jag inleder en mening med att fråga hur de mår - "asa a ka"..
Jag frågade om de hade jordnötssmör. Här är resultatet... :)
Sov gott mina kära vänner <3
"Abeni " (Hejdå)
