Cameroon Life!
Nu har jag äntligen kommit fram och redan avverkat några dagar här i Tatum. Vägen hit var lång. En bilresa från Douala (flygplatsen) till Bamenda på ca 21mil varav hälften består av icke-existerande vägar. 8h i en fullpackad bil (alla gåvor som jag tagit med), ingen AC, en krock som resulterade i att bilbatteriet dog då o då mitt ute i bushen och kolsvart ute. Vi stannade i Bamenda i två dagar som ligger ca 12mil från Tatum och är ”huvudstaden” i den nordvästra regionen, där fick jag en första introduktion till livet i Kamerun.
Fick ett överväldigande mottagande av skolkören, rektor, lärare, byns sjuksköterska, barnmorska, vaktmästare och ACOHOFs lokala organisation. Svårt att ta in och en once-in-a-lifetime upplevelse. Alla har välkomnat mig med öppna armar, som om jag vore en familjemedlem. Jag har flera ”extra” mammor som ser till att jag har det bra, bjuder hem mig och serverar mig rikligt med mat; Plantain, cabbage, jama jama, Fo fo, green and white yams etc..
Mina tre "extra" mammor.
Varje morgon 07.45 är det uppställning på skolgården för alla 202 barnen i åldern 5-13år. Kameruns flagga hissas, man sjunger nationalsången, läser ur bibeln och marscherar sedan upp till klassrummen.
Barnen marscherar upp till sina klassrum i takt till skolans band.
Inför mitt första möte med ”Catholic School Tatum” så hade jag (tack vare alla snälla vänner som skänkt pengar) i den lokala bokhandeln köpt; kritor, linjaler, pennor, papper i olika färger, fotboll, handboll, ritblock, saxar, jordglob och en bibel (ett tips från min ”kollega”). Om ni bara kunde föreställa er hur uppskattat allt var, barnen stod med uppspärrade ögon och klappade händerna. Av nio skolor i Tatum har bara en skola jordglob, nu är de två!
Uppackning av gåvor till skolan
Alla lärare undervisar i ca 16 (!!!) ämnen var, så de har mycket att stå i.
Naturkunskap, skolans "Nature Corner"
Många av barnen som går i skolan har föräldrar/släktingar som betalar deras skolgång, andra har förlorat sina föräldrar i aids och fått bidrag till att gå i skolan från kyrkan eller hjälporganisationer. På rasterna leker barnen livligt; dansar, sjunger och vill mer än gärna involvera mig i allt dem gör; hålla handen, stå nära, krama och ropar ”Madame” så fort de ser mig. De är helt underbara. På lunchrasterna är det ca 10-20% som har ngn typ av mat med sig men alla delar med sig av det dom har, är snälla och tar hand om varandra. Skolan har en dator som knappt används eftersom kunskapen saknas men jag har lovat att lära ut grunderna.
Bara kärlek!
Dagarna är långa och intensiva. Förmiddagarna spenderas i skolan och eftermiddagarna är fullspäckade med aktiviter; besök i andra skolor, förskolor, barnhem, sjukhus, plantage och jordbruk. Varje dag besöker jag också olika familjer i byarna som lever under extremt fattiga förhållanden. Den lokala hjälporganisationen ACOHOF har full koll på dessa familjer och informerar mig antal barn och ålder så att jag kan planera vad jag ska ta med mig. Det kan vara leksaker och kläder som jag (med hjälp av alla gulliga familjer från Sverige) samlat in eller mat och hygienartiklar som jag köper från den lokala marknaden. Ett exempel är en familj där mamman fått fyra barn varav tre är förståndhandikappade. Flickan som är ”normal” är 19 år och har själv precis fått en dotter, hon får dra det tyngsta lasset i familjen. Jag köpte med mig hygienartiklar och kakor till familjen.
Många lever under extremt fattiga förhållanden. Alla har någon syster, bror, mamma/pappa, nära släkting som drabbats och gått bort i HIV, AIDS. Här är släkten den närmsta familjen och man tar hand om varandra, hjälps åt och äter tillsammans trots att man knappt har mat till sig själv. Det är inte ovanligt att de vuxna försörjer mer än 10personer. Barnen är verkligen tuffa och får klara sig själva vid tidig ålder, de springer fritt vid vägarna där bilarna åker, bär tunga korgar/hinkar på huvudena och säljer grönsaker, frukt, bröd mm.
Vattenförsörjningen i byn är ett stort problem, riktig bristavara.
I tisdags besökte jag borgmästaren och parlamentarikerna för ”Nkum” och ”Mbiame” regionerna. Deras uppgift är bland annat att genomföra lagar och estimera budgetar för regionerna. Under mötet presenterade jag ett projekt som jag vill genomföra och som ska stödja och hjälpa framtida lokala verksamheter. Mer info om detta kommer senare.
Dags för mig att vila,
Kram från en trött men lyckligt lottad tjej…
